Ifrågasätt nyliberalismen – var är vänstern?

Det är väl ingen tvekan att nyliberalismens ”framsteg” allt starkare har ifrågasatts de senaste åren. En del av detta har nog sin grund i ett mer skärpt och besvärligt internationellt läge som har gjort det internationella handelsutbytet mer sårbart men den del hänger också ihop med att den utlovade utvecklingen uteblivit och istället har starka nackdelar blivit allt tydligare. Avregleringar och utförsäljningar har öppnat för girighet och misskötsel. Vinstintressenas intåg på fler områden, till exempel skolan, har lett till segregation, ökade skillnader och allt större ekonomiska skillnader.

Idag (18/8) skriver nationalekonomen Klas Eklund om detta på DN Debatt. Han avslutar artikeln med ”Och läroböckerna i ekonomi behöver uppdateras. Även mina egna.” Men artikeln efterlyser en ökad debatt om frågorna och de exempel på förändringar som skett i den ekonomiska politiken som Klas Eklund tar upp bär snarast en högerprägel, dvs de handlar om att slå vakt om nationella intressen. Ingreppen kan snarast beskrivas som ”statskapitalism” än i riktning för mer demokrati och rättvisa.

Men var finns ”vänstern” i debatten? När energipriserna i Europa rusade, vintern-våren 2022 så var Sverige, med en socialdemokratisk regering, ett av de länder som starkast höll fast vid en marknadsstyrd energimarknad. När det gäller de svenska el-priserna så kom Vänsterpartiet med ett förslag om ”Sverigepriser” som innebar en viss inskränkning av marknadsmakten men knappast i någon grundläggande mening.

Det förs mycket debatt om ”dyrtiderna” och en del små förslag läggs också men var finns granskningarna om vart vinsterna tar vägen? Visst drabbas en del producenter, av till exempel mat, men alla verkar ju hänga på. Vedpriserna ökar när gasen från Ryssland stryps, för att nämna ett litet exempel. Bankerna har ju gjort mångmiljardvinster när utlåningsräntorna skruvats upp och flera länder har infört en storts kriskatt men i Sverige hörs ingen sån debatt.

Här finns Klas Eklunds artikel.

https://www.dn.se/debatt/statens-comeback-tvingar-marknaden-pa-retratt/

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

Det är politiska förslag som behövs

Visst kändes det riktigt bra att oppositionens (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) kallade till gemensam presskonferens (14 augusti) där de rättspolitiska talespersonerna skulle medverka.

Det behövs ju verkligen samlade politiska förslag om hur, till exempel, kriminaliteten och koranbränningarna ska hanteras. Inga enkla frågor men det räcker förstås inte att bara kritisera regeringens förslag eller avvakta att andra tar initiativ. En opposition måste ha förmågan att ta fram en egen politik.

Därför var det med stor besvikelse, faktiskt, som jag hörde att oppositionens förslag inskränkte sig till en personfråga, alltså att Richard Jomshof (SD) ska avsättas som ordförande i riksdagens justitieutskott. Jag tycker givetvis att han aldrig borde blivit vald! Men jag tror, och hoppas, att väljarna förväntar sig mer av riksdagens partier.

Det finns en uppenbar risk att det blir en träta mellan partierna om en massa frågor, ”vem ska välja”, ”vad förändras om en ny person väljs” och annat som kommer att upplevas som ”tjafs”. Det kommer inte att öka förtroendet för partierna och riksdagens förmåga att hantera de frågor som väljarna uppfattar som viktiga.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Det är rätten att göra vinst som styr!

En av de tydligaste förändringarna i Sverige de senaste tre årtiondena är att klyftorna ökat, inte minst ekonomiskt. De rika har blivit rikare, mycket rikare. Det är ingen slump att det blivit så, tvärtom är det resultatet av en politik som i allt högre grad satsat på att det är genom företagens ökade vinster som ”samhället ska byggas”. Det har skett genom skattelättnader (förstås) men också genom olika former av privatiseringar som öppnat för att vinstintressen ska kunna styra fler samhällssektorer. Delar av politiken, till exempel miljöpolitiken, har också blivit mer marknadsinriktad genom att till exempel utsläppsrätter och olika former av ”certifikat” (elmarknaden) fått ersätta skatter som styrmedel. En hel del pengar som kunnat användas genom demokratiska beslut har istället hamnat hos spekulanter och andra privata intressen.

Ett resultat av privatiseringar, ökade vinstmöjligheter och mer makt till privata ägare är att ”marknadsvärdet” på olika former av tillgångar har ökat. Vi kan se det på börsen, på fastighetsmarknaden och värden på skog och mark.

Det börjar också bli alltmer uppenbart att viktiga politikområden påverkas alltmer av vinstintressena. Just nu är det väl uppenbart att vinstintressena påverkar skolan starkt på väldigt många sätt. Skolföretagens möjlighet att tjäna pengar måste begränsas – helst avskaffas helt! Och nu kommer påståenden att staten, dvs skattebetalarna, kan bli skadeståndsskyldiga – summan 30 miljarder har nämnts. Det är förstås helt absurt men kanske är det ändå sant att vinstintressena fått en så stark ställning i vår lagstiftning.

En liknande diskussion förs också när klimatpolititiken kräver en annan skogspolitik. Staten kan komma att krävas på pengar eller göra frivilliga uppgörelser för att kompensera ett eventuellt vinstbortfall för skogsägarna.

Den borgerliga regeringen har nyligen bestämt sig för att tillsätta en utredning/kommitté för att utreda förändringar, bland annat för att ytterligare stärka äganderätten. Om regeringen får som de vill är troligen fler skadeståndsrisker att vänta, vinsten och ägandet ska ju stå i förgrunden.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

De giriga bankerna

Nu är det verkligen dags att på allvar ifrågasätta bankernas särställning i samhället. Under veckan ha de fyra ”storbankerna” presenterat sina halvårsresultat och vinstsumman uppgår till drygt 90 miljarder kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som elstödet som utbetalades till hushållen för någon månad sedan. Jag tror de flesta inser att vinstnivån är orimlig samtidigt som många hushåll har pressade ekonomier.

Men bankerna kan ju hänvisa till sin ”unika” ställning som innebär att banker som för svårigheter an hota ”hela ekonomin”, dvs sätta många nödvändiga mekanismer ur spel. Därför ”måste bankerna bygga upp en buffert för att kunna möta svåra tider”. Men bankerna tar sig ju friheten att argumentera precis som det passar för att motivera höga vinster och i slutändan, förstås, aktieutdelningar till ägarna.

För knappt tio år sedan fördes också en diskussion om bankernas stora vinster och kanske framförallt de stora aktieutdelningarna. Då fanns ju statens stöd till bankerna i färskt minne, ett stöd som kom till följd av den finanspolitiska krisen 2008 – 2009 som var ett resultat av de amerikanska bankernas girighet. Den gången, alltså 2014, så argumenterade Swedbanks dåvarande VD Mikael Wolf på ett helt annat sätt. Då hävdade Swedbanks företrädare att en bank inte ska ha ett stort eget kapital och därför delades 75 procent av den rekordstora vinsten ut till aktieägarna. Ett stort eget kapital skulle, enligt Mikael Wolf innebära att banken måste gå med ännu större vinst och det skulle bli för dyrt för kunderna. Så lät det då! Då var argumenten snarast de motsatta mot det som den nuvarande Vd:n i Swedbank hävdar, alltså att det egna kapitalet ska vara högt för att kunna ”möta svåra tider”.

Det är väl tydligt att bankerna har (tagit sig) en särställning och därmed, tydligen, kan tillåta sig att argumentera lite hur som helst.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Blir vi alla lurade på ”elmarknaden”?

Jag har sagt och skrivit tidigare att elmarknaden är sjuk men det verkar nästan inte finnas några gränser. Idag uppmärksammas (P 1) att elhandelsbolagens påslag har ökat kraftigt, från cirka 10 öre/kWh till 30 öre/kWh. Alltså det pris som elkunder med rörligt pris får betala jämfört med det pris som Nordpool har presenterat som månadens genomsnittliga spotpris.

Elhandelsbolagen är förtegna om skälen och omöjliga att nå för en vanlig elkund så jag har inte ens försökt. Jag får förlita mig på de ganska knapphändiga förklaringar som P 1 redovisat efter kontakter med några elhandelsbolag som försäkrar att deras marginaler inte ökat! De redovisar orsaker.

  1. Kostnaden för ursprungsgarantierna har under 2022 ökar från 2 öre/kWh till 10 öre/kWh. Alltså det papper som utvisar hur elen producerats! 8 öre mer innebär cirka 11 miljarder på ett år! Vem tar de pengarna? Tyvärr har P 1 i sina inslag inte ens ställt den frågan men det bör förstås ställas!
  2. Tydligen är Nordpools statistik så usel så att den inte tar hänsyn till att elförbrukningen inte är lika hög hela dygnet. Priset är ju lägre på natten och givetvis också förbrukningen, det är därför priset är lägre! Elhandlarna hävdar att när priset volymviktas, vilket det rimligen måste göra, så har skillnaden mot Nordpools redovisade snittpris ökat. Kanske stämmer det? Men hur kan vi(?) acceptera att en så viktig aktör för elhandeln producerar så usel statistik? Den enda rimliga förklaring jag kan se är att det är ett sätt att göra hela ”elmarknaden” ännu svårare att förstå och att det i sin tur underlättar för företagen att ta ut för höga priser.

Hur har detta kunnat bli så här och varför har det accepterats? Vad har regeringen/regeringarna gjort de senaste 10 åren för att få ihop en sån här soppa? Avregleringen skulle förstås aldrig gjorts men så här borde ingen tycka är rimligt.

Kanske är inte alla bekanta med vad ursprungsgarantier är. Så här skriver energimyndigheten:

Ursprungsgarantier är elektroniska handlingar för att garantera ursprunget på el. Ursprungsgarantier kan köpas och säljas på en öppen marknad som omfattar elproducenter och elleverantörer. Syftet är att slutkunden av el ska få kunskap om elens ursprung på ett tydligt sätt. (www.energimyndigheten.se)

Här ett av inslagen i P 1: https://sverigesradio.se/artikel/darfor-skiljer-sig-elpriserna-elbolag-vi-har-aktivare-prissattning

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Granska mäklarna

Idag uppmärksammar DN den stora prisnedgången på bostadsrätter och har sökt sig till Vänersborg där nedgången verkar har varit som störst, 40 procent enligt statistiken.

En mäklare förklarar(?() att det inte stämmer eftersom den tidigare nivån har påverkats kraftigt av nyproduktion som varit stor och dyr. Jag tror att mäklaren har rätt men var fanns dessa förklaringar när nyproduktion var med och, enligt statistiken, drev upp priserna.

Den statistik som länge har använts av mäklarna och som de själva producerar har länge varot väldigt snedvriden, vilket i de flesta fall betytt att prisuppgången som redovisats har varit överdriven men som också i sig själv vart med att driva upp priserna ännu mer. Alltför många har vilseletts att tro att prisuppgången är mer eller mindre ständig.

Det har varit stora prisökningar men inte så stora som mäklarnas egen statistik har visat. Mycket märkligt är det att ingen har granskat detta – jag gjorde ett försök att ”tipsa” DNs bostadsreporter för ett antal år sedan, men han nappade inte på det.

Förutom att nyproduktionen har påverkat bilden kraftigt så har det ju sedan en tid gjorts allt större ansträngningar att renovera och styla lägenheter som ska säljas, det har naturligtvis också dopas prisuppgångarna.

Hela branschen borde granskas mycket kritiskt och då menar jag både ”bostadsrättsbranschen” med så kallade bostadsutvecklare och mäklarbranschen. Kanske har, särskilt mäklarbranschen, varit lite skonad av dagspressen. Mäklarna, och deras annonser, har länge varit en viktig inkomstkälla för dagspressen.

Här är artikeln i DN: https://www.dn.se/ekonomi/bo-goran-ar-maklare-dar-priserna-har-rasat-som-mest/

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

Vem tog vinsten?

Kanske lite småaktigt att gnälla över priset på en ostbit men visst finns det en intressant frågeställning om vart pengarna hamnar när inflationen är så hög som den är nu!

Häromdagen köpte jag en ostbit som lagrats ”12 – 15 månader”. Inte billigaste varianten men absolut inte nån högprisost och åtminstone 40 % högre pris än för ett år sedan.

Vi har ju fått höra att mjölkproduktionen sedan Rysslands invasion har blivit betydligt dyrare. Det finns givetvis många oerhört allvarligare konsekvenser av kriget men just nu vill jag ägna några tankar och ord om detta. Priset på foder, priset på utsäde, priset på gödsel, priset på diesel är exempel på varor som bönderna nu fått betala mer för. Det stämmer säkert men kanske borde även dessa prisökningar granskas.

Men åter till osten, alltså den som lagrats 12 – 15 månader. Hur mycket av priset på mjölken till den osten har påverkats att kriget? Inte alls borde väl vara det rätta svaret, kriget bröt ju ut efter att osten gjorts och lagts på hyllan!

Givetvis inser jag också att långlagrad ost inte kan säljas billigare än ost som lagrats kortare tid även om mjölken till mer kortlagrade osten varit dyrare. Men min poäng är att många nu ser sina marginaler krympa och har svårt att få vardagen att gå ihop och samtidigt är det väl uppenbart att det finns en hel del som drar stor nytta av ”krisen” som vi ser nu som en hög inflation. Det borde vi diskutera mer och givetvis borde insatser mot detta gjorts tidigare. Jag föreslog det i en insändare den 23 maj då jag förordade en särskild krisskatt. Det hade inte gjort osten billigare men det kanske hade gjort det möjligt att omfördela en del av de ”obefogade” prisökningarna gärna till barnfamiljerna genom höjda barnbidrag.

Just nu ser jag att oljebolaget Exxon gjorde en vinst under 2022 på 580 miljarder kronor. Och så, också idag, kom Swedbanks siffror för fjärde kvartalet och det är en vinst på över 10 miljarder, nästan dubbelt så mycket som samma kvartal under 2021.

Stora vinster till några alltså och svåra tider för många. Sådan är ka…….

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

De djävla bankerna

Det är väl ingen tvekan om att inflationen pressar många hushåll med höjda matpriser, höjda bränslepriser och höjda räntor. Nu börjar det dra ihop sig till bolagsstämmor och beslut utdelningar till aktieägarna. Kanske har vi ingen anledning att tro att de besluten kommer att präglas av återhållsamhet och när företrädare för bankerna uttalar sig, i en TT-intervju, är det lätt att bli provocerad.

Eller vad sägs om beskeden från Danske bank som återgetts i en TT-intervju:

Andreas Håkansson, bankanalytiker på Danske Bank, ser det som orimligt att bankernas styrelser ska ta hänsyn till inflation, fallande reallöner eller lönerörelsen när de bedömer hur stor utdelning ägarna ska få.

– Om det ser illa ut? Det kan man tycka. Men tittar man på verkligheten är ägarna till bankerna till stor del aktiefonder som ägs av svenska folket. Och det är pensionsfonder, som AMF och Alecta, och privatsparare. Så det är väldigt positivt för svenska samhället att det kommer stora utdelningar, säger han.

TT: Är detta något man sitter och diskuterar i styrelserummen?

– Det hoppas jag verkligen inte de gör. Det är inte deras uppdrag. Inflationen ska hanteras av centralbanken. Det har i och för sig Riksbanken misslyckats med, men det kan inte vara företagens uppgift att bedriva någon sorts penningpolitik, säger Håkansson.

– Det vore betydligt sämre om bankerna behöll pengarna. Då gör de ju ingen nytta. Det blir ju skatt på utdelningen också, så det är ju samhällsekonomiskt positivt med stora utdelningar, tillägger han.

Eller kanske det är väldigt positiva besked. Analytikern säger ju att det är skadligt om bankerna har pengar. ”Då gör de ju ingen nytta”. Jag tror dessvärre att det bara sägs när pengarna ska gå till aktieutdelning, i alla andra lägen ser bankerna till att få så mycket pengar som möjligt. Men det är väl inga nyheter men deras agerande borde leda till en bredare diskussion om bankernas agerande och vinster. Just nu förväntas det att 80 miljarder delas ut till ägarna efter beslut på vårens bolagsstämmor. Det är naturligtvis pengar som ”folkhushållet”, dvs vi alla har dragit ihop eller snarare plundrats på, pengarna behövs ju uppenbarligen inte bankernas verksamhet.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | 1 kommentar

Kanske har Johan Pehrson rätt?

I dagens partiledardebatt (18 januari) uttalade Johan Pehrson ambitionen att alla elever ska få godkända betyg, detta skulle då vara grunden för en bra start i vuxenlivet. Ett väldigt enkelt sätt att komma en bit på den vägen skulle förstås att vara att betyget F, som är underkänt tas bort.

Skolforskare, till exempel Jörgen Tholing forskare i pedagogik vid Göteborgs universtet har förordat detta. Förre skolministern Lina Axelsson Kihlblom (S) öppnade för detta i somras men nuvarande skolminister Lotta Edholm (L) ”kommer aldrig att medverka till att F-betyget tas bort” enligt ett uttalande i tidningen Läraren.

Det kan förstås verka alldeles för enkelt att bara ta bort underkända betyg men jag tror att det skulle kunna ha en viktig positiv effekt, kanske framförallt för att det skulle göra det lättare för många att få plats på en gymnasieutbildning. Men det är nog också att så att många reagerar på att bli underkända och därmed delvis förklarade som dåliga. Det är ingen bra start i livet.

Självklart får skolans arbete att försöka ge alla elever bästa förutsättningar inte bli mindre bara för att underkända betyg slopas och så behöver det förstås heller inte bli. De undersökningar jag sett har visat att det finns elever som ökar sina ansträngningar om det finns betyg men bland de elever som får de lägsta betygen har betygen ofta motsatt effekt.

Så som opinionen är i Sverige just nu finns det knappast nån möjlighet att driva en allmän betygskritisk diskussion men det borde ändå finnas möjlighet att få en bra diskussion om det underkända betyget F.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | 1 kommentar

Ett 30-årigt fiasko – producentansvaret

När det så kallade producent­ansvaret för förpackningar infördes för snart 30 år sedan så var en grundläggande idé att det var marknaden och företagen själva som skulle lösa viktiga miljöproblem. Den grundläggande idé som presenterades var att påverka hela produktionskedjan till mer miljövänliga, i första hand återanvändbara förpackningar.

Nu får vi återigen en bekräftelse på att det blivit ett misslyckande. svt.se ger en bild av ”plaståtervinningen” som i stort sett bara blivit förbränning. Över en miljon ton plast eldas upp årligen i Sverige och bara cirka 10 procent återvinns och blir plast på nytt. Dessutom har plasten i många fall ersatt fungerande retursystem för glasflaskor.

Idén om att utnyttja marknaden i miljöarbete har varit ett rejält fiasko. Det var dåligt genomtänkt och företagen har dessutom i väldigt hög grad ägnat sig åt att slippa sitt ansvar och endera helt avstå eller lämpa över kostnader och arbete på andra.

Som konsumenter har vi väl framförallt kommit i kontakt med frågorna när vi försökt lämna vårt avfall på dåligt skötta återvinningsstationer. De har efterhand delvis kommit att ersättas när stora fastighetsägare mer eller mindre tvingats att ta över ansvaret, så att vi får betala två gånger. Just på den punkten är nu en ändring på gång och kommunerna ska ta över insamlingsansvaret på producenternas bekostnad. Ett steg i rätt riktning men mer måste göras för att slöseriet och miljöförstöringen ska minska.

Här kan du se inslaget på svt.se

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/plasten-samlas-in-for-att-eldas-upp

Jag har tidigare bloggat om denna fråga, till exempel med det här inlägget.https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/02/02/avsluta-det-20-ariga-fiaskot-2/

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar