Dagensdebatt

Nu är det verkligen dags att på allvar ifrågasätta bankernas särställning i samhället. Under veckan ha de fyra ”storbankerna” presenterat sina halvårsresultat och vinstsumman uppgår till drygt 90 miljarder kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som elstödet som utbetalades till hushållen för någon månad sedan. Jag tror de flesta inser att vinstnivån är orimlig samtidigt som många hushåll har pressade ekonomier.

Men bankerna kan ju hänvisa till sin ”unika” ställning som innebär att banker som för svårigheter an hota ”hela ekonomin”, dvs sätta många nödvändiga mekanismer ur spel. Därför ”måste bankerna bygga upp en buffert för att kunna möta svåra tider”. Men bankerna tar sig ju friheten att argumentera precis som det passar för att motivera höga vinster och i slutändan, förstås, aktieutdelningar till ägarna.

För knappt tio år sedan fördes också en diskussion om bankernas stora vinster och kanske framförallt de stora aktieutdelningarna. Då fanns ju statens stöd till bankerna i färskt minne, ett stöd som kom till följd av den finanspolitiska krisen 2008 – 2009 som var ett resultat av de amerikanska bankernas girighet. Den gången, alltså 2014, så argumenterade Swedbanks dåvarande VD Mikael Wolf på ett helt annat sätt. Då hävdade Swedbanks företrädare att en bank inte ska ha ett stort eget kapital och därför delades 75 procent av den rekordstora vinsten ut till aktieägarna. Ett stort eget kapital skulle, enligt Mikael Wolf innebära att banken måste gå med ännu större vinst och det skulle bli för dyrt för kunderna. Så lät det då! Då var argumenten snarast de motsatta mot det som den nuvarande Vd:n i Swedbank hävdar, alltså att det egna kapitalet ska vara högt för att kunna ”möta svåra tider”.

Det är väl tydligt att bankerna har (tagit sig) en särställning och därmed, tydligen, kan tillåta sig att argumentera lite hur som helst.

Jag har sagt och skrivit tidigare att elmarknaden är sjuk men det verkar nästan inte finnas några gränser. Idag uppmärksammas (P 1) att elhandelsbolagens påslag har ökat kraftigt, från cirka 10 öre/kWh till 30 öre/kWh. Alltså det pris som elkunder med rörligt pris får betala jämfört med det pris som Nordpool har presenterat som månadens genomsnittliga spotpris.

Elhandelsbolagen är förtegna om skälen och omöjliga att nå för en vanlig elkund så jag har inte ens försökt. Jag får förlita mig på de ganska knapphändiga förklaringar som P 1 redovisat efter kontakter med några elhandelsbolag som försäkrar att deras marginaler inte ökat! De redovisar orsaker.

1. Kostnaden för ursprungsgarantierna har under 2022 ökar från 2 öre/kWh till 10 öre/kWh. Alltså det papper som utvisar hur elen producerats! 8 öre mer innebär cirka 11 miljarder på ett år! Vem tar de pengarna? Tyvärr har P 1 i sina inslag inte ens ställt den frågan men det bör förstås ställas!
2. Tydligen är Nordpools statistik så usel så att den inte tar hänsyn till att elförbrukningen inte är lika hög hela dygnet. Priset är ju lägre på natten och givetvis också förbrukningen, det är därför priset är lägre! Elhandlarna hävdar att när priset volymviktas, vilket det rimligen måste göra, så har skillnaden mot Nordpools redovisade snittpris ökat. Kanske stämmer det? Men hur kan vi(?) acceptera att en så viktig aktör för elhandeln producerar så usel statistik? Den enda rimliga förklaring jag kan se är att det är ett sätt att göra hela ”elmarknaden” ännu svårare att förstå och att det i sin tur underlättar för företagen att ta ut för höga priser.

Hur har detta kunnat bli så här och varför har det accepterats? Vad har regeringen/regeringarna gjort de senaste 10 åren för att få ihop en sån här soppa? Avregleringen skulle förstås aldrig gjorts men så här borde ingen tycka är rimligt.

Kanske är inte alla bekanta med vad ursprungsgarantier är. Så här skriver energimyndigheten:

Ursprungsgarantier är elektroniska handlingar för att garantera ursprunget på el. Ursprungsgarantier kan köpas och säljas på en öppen marknad som omfattar elproducenter och elleverantörer. Syftet är att slutkunden av el ska få kunskap om elens ursprung på ett tydligt sätt. (www.energimyndigheten.se)

Här ett av inslagen i P 1: https://sverigesradio.se/artikel/darfor-skiljer-sig-elpriserna-elbolag-vi-har-aktivare-prissattning

Kanske lite småaktigt att gnälla över priset på en ostbit men visst finns det en intressant frågeställning om vart pengarna hamnar när inflationen är så hög som den är nu!

Häromdagen köpte jag en ostbit som lagrats ”12 – 15 månader”. Inte billigaste varianten men absolut inte nån högprisost och åtminstone 40 % högre pris än för ett år sedan.

Vi har ju fått höra att mjölkproduktionen sedan Rysslands invasion har blivit betydligt dyrare. Det finns givetvis många oerhört allvarligare konsekvenser av kriget men just nu vill jag ägna några tankar och ord om detta. Priset på foder, priset på utsäde, priset på gödsel, priset på diesel är exempel på varor som bönderna nu fått betala mer för. Det stämmer säkert men kanske borde även dessa prisökningar granskas.

Men åter till osten, alltså den som lagrats 12 – 15 månader. Hur mycket av priset på mjölken till den osten har påverkats att kriget? Inte alls borde väl vara det rätta svaret, kriget bröt ju ut efter att osten gjorts och lagts på hyllan!

Givetvis inser jag också att långlagrad ost inte kan säljas billigare än ost som lagrats kortare tid även om mjölken till mer kortlagrade osten varit dyrare. Men min poäng är att många nu ser sina marginaler krympa och har svårt att få vardagen att gå ihop och samtidigt är det väl uppenbart att det finns en hel del som drar stor nytta av ”krisen” som vi ser nu som en hög inflation. Det borde vi diskutera mer och givetvis borde insatser mot detta gjorts tidigare. Jag föreslog det i en insändare den 23 maj då jag förordade en särskild krisskatt. Det hade inte gjort osten billigare men det kanske hade gjort det möjligt att omfördela en del av de ”obefogade” prisökningarna gärna till barnfamiljerna genom höjda barnbidrag.

Just nu ser jag att oljebolaget Exxon gjorde en vinst under 2022 på 580 miljarder kronor. Och så, också idag, kom Swedbanks siffror för fjärde kvartalet och det är en vinst på över 10 miljarder, nästan dubbelt så mycket som samma kvartal under 2021.

Stora vinster till några alltså och svåra tider för många. Sådan är ka…….

Det är väl ingen tvekan om att inflationen pressar många hushåll med höjda matpriser, höjda bränslepriser och höjda räntor. Nu börjar det dra ihop sig till bolagsstämmor och beslut utdelningar till aktieägarna. Kanske har vi ingen anledning att tro att de besluten kommer att präglas av återhållsamhet och när företrädare för bankerna uttalar sig, i en TT-intervju, är det lätt att bli provocerad.

Eller vad sägs om beskeden från Danske bank som återgetts i en TT-intervju:

Andreas Håkansson, bankanalytiker på Danske Bank, ser det som orimligt att bankernas styrelser ska ta hänsyn till inflation, fallande reallöner eller lönerörelsen när de bedömer hur stor utdelning ägarna ska få.

– Om det ser illa ut? Det kan man tycka. Men tittar man på verkligheten är ägarna till bankerna till stor del aktiefonder som ägs av svenska folket. Och det är pensionsfonder, som AMF och Alecta, och privatsparare. Så det är väldigt positivt för svenska samhället att det kommer stora utdelningar, säger han.

TT: Är detta något man sitter och diskuterar i styrelserummen?

– Det hoppas jag verkligen inte de gör. Det är inte deras uppdrag. Inflationen ska hanteras av centralbanken. Det har i och för sig Riksbanken misslyckats med, men det kan inte vara företagens uppgift att bedriva någon sorts penningpolitik, säger Håkansson.

– Det vore betydligt sämre om bankerna behöll pengarna. Då gör de ju ingen nytta. Det blir ju skatt på utdelningen också, så det är ju samhällsekonomiskt positivt med stora utdelningar, tillägger han.

Eller kanske det är väldigt positiva besked. Analytikern säger ju att det är skadligt om bankerna har pengar. ”Då gör de ju ingen nytta”. Jag tror dessvärre att det bara sägs när pengarna ska gå till aktieutdelning, i alla andra lägen ser bankerna till att få så mycket pengar som möjligt. Men det är väl inga nyheter men deras agerande borde leda till en bredare diskussion om bankernas agerande och vinster. Just nu förväntas det att 80 miljarder delas ut till ägarna efter beslut på vårens bolagsstämmor. Det är naturligtvis pengar som ”folkhushållet”, dvs vi alla har dragit ihop eller snarare plundrats på, pengarna behövs ju uppenbarligen inte bankernas verksamhet.