Just nu pågår en stor miljörättegång mot verksamheten i företaget Think Pink, 11 personer är åtalade. Företaget har utretts under flera år förundersökningen på 45 000 sidor. Företaget har tagit emot avfall som sedan dumpats där det inte borde ha hamnat. Arsenik, dioxiner, bly, zink, koppar och petroleumprodukter är exempel på sånt som hittats, dumpat!
Det är bland annat de senaste decenniernas avregleringar och en orimlig tro på att marknadskrafterna kan bidra till att lösa miljöproblem som ligger bakom de ”möjligheter” som företaget Think Pink har utnyttjat. Nu kommer räkningen och det blir givetvis skattebetalarna som får betala om det ens är möjligt att reparera skadorna.
Lite intressant är det också att nu vid årsskiftet 23/24 så avvecklas en viktig del av det sk producentansvaret. Ett fiasko som tillåtits pågå i nästan 30 år som byggde på att marknaden själv skulle hitta smarta sätt att hushålla med resurser. ”Smarta sätt” har producenterna nog tyckt att de hållit på med men syftet har framförallt varit att smita undan och att lasta över ansvaret på andra.
Producentansvaret har framförallt handlat om förpackningar och det som synts har i hög grad varit misskötta återvinningsstationer som är en del av det sedan årsskiftet istället ska skötas av kommunerna. Men bakom de misskötta återvinningsstationerna har funnits en total frånvaro av försök att hitta verklig hushållning med materialåteranvändning och materialåtervinning. Fortfarande, efter nästan 30 år, så går en mycket stor andel av den sorterade plasten direkt till förbränning. Så, förstås, mycket bra att det blir en förändring.
För det tredje, om vad som ”händer just nu” så genomförs en ganska stor sänkning av drivmedelspriserna, i hög grad genom att kraven på andelen biobränslen i diesel och bensin sänks. Det är verkligen ett rejält bakslag för miljöpolitiken men också uppenbarligen en ganska populär prissänkning. Tydligare kan det väl knappast visas att en radikal miljöpolitik kräver en bred folklig förankring och, inte minst, kombineras med en rättvis fördelning.
Det kommer att krävas nya tag, dvs hitta andra sätt att försöka styra samhällsutvecklingen än ekonomiska styrmedel och tilltro till att marknadsmekanismerna kommer att bidra till att lösa viktiga samhällsproblem. Vi var nog många som trodde att en mer radikal miljöpolitik som det fanns tendenser till i slutet av 80-talet skulle innebära verkliga krav på samhällsförändringar men istället blev tonvikten ekonomiska styrmedel och marknadslösningar. Nu kommer baksmällan!
Den ökade miljöinsikten, i slutet av 80-talet, sammanföll olyckligtvis men en period av stark tilltro till den (sk) fria marknaden. Det ledde till att många organisationer och andra aktörer försökte hitta marknadsanpassade lösningar. Till detta bidrog nog också att många kunde håva in pengar på olika former av certifikat, stämplar och annat som företagen gärna köpte som en sorts greenwashing.
Jag har skrivit mer utförligt om producentansvaret tidigare, bland annat här.
drivmedelspriserna, i hög grad genom att kraven på andelen biobränslen i diesel och bensin sänks. Det är verkligen ett rejält bakslag för miljöpolitiken men också uppenbarligen en ganska populär prissänkning. Tydligare kan det väl knappast visas att en radikal miljöpolitik kräver en bred folklig förankring och, inte minst, kombineras med en rättvis fördelning.
Det kommer att krävas nya tag, dvs hitta andra sätt att försöka styra samhällsutvecklingen än ekonomiska styrmedel och tilltro till att marknadsmekanismerna kommer att bidra till att lösa viktiga samhällsproblem. Vi var nog många som trodde att en mer radikal miljöpolitik som det fanns tendenser till i slutet av 80-talet skulle innebära verkliga krav på samhällsförändringar men istället blev tonvikten ekonomiska styrmedel och marknadslösningar. Nu kommer baksmällan!
Den ökade miljöinsikten, i slutet av 80-talet, sammanföll olyckligtvis men en period av stark tilltro till den (sk) fria marknaden. Det ledde till att många organisationer och andra aktörer försökte hitta marknadsanpassade lösningar. Till detta bidrog nog också att många kunde håva in pengar på olika former av certifikat, stämplar och annat som företagen gärna köpte som en sorts greenwashing.
Jag har skrivit mer utförligt om producentansvaret tidigare, bland annat här.