Trots allt, så uppfattar jag att det finns stor enighet om att vi behöver en kraftfull miljöpolitik, framförallt för att begränsa jordens temperaturhöjning. Men dessvärre verkar vi inte ha förmåga att bedriva en miljöpolitik som fungerar tillräckligt bra. De senaste åren har det väl snarast varit tillbakagångar.
Här i Sverige har vi en regering som kan lägga fram en budget som leder till ökade utsläpp. I Storbritannien som försökt framstå som ett föredöme, ser vi nu hur det mäktiga konservativa partiet håller på att lägga om kursen.
Visst är det ett pressat läge som uppstått efter Rysslands invasion av Ukraina men jag anser bristerna i miljöpolitiken visat sig tidigare. Och jag anser att det beror på ”instrumenten” alltså målstyrning och ekonomiska styrmedel. Det har bland annat inneburit att målkonflikter inte har diskuterats och hanterats och insikten om de ganska stora samhällsförändringar som kan komma att krävas har uteblivit. Det har i sin tur lett till att stora delar av samhället ”kunnat stå utanför” den viktiga diskussionen.
Hur kan vi konsumera? Hur ska samhället planeras? Vilka kommer att drabbas hårdast? Det är några frågor som borde ställts och framförallt besvarats! Därför blir det protester och turbulens nu när det visar sig hur de ekonomiska styrmedlen slår igenom om vi ska närmas oss målen. Därför backar den svenska regeringen och därför håller det konservativa partiet som styr Storbritannien på att ändra sin politik.
Det finns givetvis inget enkelt svar på hur politiken istället borde bedrivits men klart är att många (av oss) kraftigt ifrågasatte när det blev de ekonomiska styrmedlen som blev förhärskande i miljöpolitiken. Det var en del av de effekter som nyliberalismen bidrog men, anser jag. Den ökande målstyrningen i politiken kom ungefär samtidigt och är kanske en effekt av att politiken skulle underlätta för nyliberala reformer brett, till exempel avreglering och utförsäljning.
Min slutsats är att det demokratiska systemet måste återfå självförtroendet att fatta beslut och styra på en helt annan ”nivå” än de senaste decennierna. Målkonflikter måste hanteras och effekterna av beslut mycket tydligare redovisas och tas om hand. Jag tänker bland annat och kanske framförallt på fördelningspolitiska effekter av olika beslut.